Colombiansk byråkrati...

Jaha, då var vi framme på vårt sista stopp innan vi återvänder hem till våren i Sverige, Costa Rica. Vi hade tänkt oss ett par dagar på en idyllisk strand vid där vi skulle vila upp oss efter några väldigt fina men hektiska semesterveckor, men istället blev det att vänta på hårda stolar på det colombianska migrationsverket DAS i Medellin. Till saken hör att vi hade missuppfattat eller snarare missat att vi endast hade tilldelats 60 dagars turistvisa i landet när vi tagit för givet att det var 90 dagar som gällde. Så när vi glatt gick igenom kontrollen på Medellins flygplats för att ta flyget till San Jose i måndags tog det stopp. Vi hade rest illegalt den senaste månaden och blev bestämt ombedda att ta oss tillbaka till Medellin och DAS för att betala för våra synder. Jippi. Så efter sammanlagt 10 timmars väntande i x antal köer under två dagar och en betald bot på ca 1000 kr fick vi pappret i handen som gav oss tillträde ur landet. Ett jättefint papper där vi fick lämna ett fingeravtryck samt manuellt limma fast ett passfoto för identifiering...

Med tanke på vilket land vi är i så kan man kanske tycka att vi kom lindrigt undan efter att ha rest runt illegalt i en månad men straffet i sig, att slussas runt 2 dagar på DAS och titta på när handläggaren drar streck i pärmen för att dela in de olika kolumnerna som måste fyllas i tycker vi räcker gott och väl.
Förutom besöket hos DAS så var vår vistelse i Medellin väldigt trevlig. Det är en fin stad jämfört med Bogotá och har tom en metro samt sopsortering. Besöket i Botaniska trädgården var att rekommendera med orkidéutställning och allt.


Med detta glada och inte alls bittra inlägg avslutar vi denna resa och hoppas på en lugn och problemfri flygtur över USA imorgon.


Tack och hej


Milla och Cicci

Karibiska kusten

Vi är nu inne på sista veckan och har hunnit göra en hel del sen sist. Efter Amazonas åkte vi till karibiska havet och första stoppet var staden Cartagena. En jättefin stad, om än väldigt turistig. Efter ett par dagar drog vi vidare till Santa Marta och den intilliggande byn Taganga. I Taganga spenderade vi fyra hektiska dagar, mestadels i vattnet med våtdräkten på. Om än något läskigt i början, så hade vi efter tre dagar i vattnet (varav två dyk på 18 meters djup) äntligen fått våra dykcert! Efter Tagangavistelsen var vi något trötta, och spenderade därför en dag i den väldigt vackra nationalparken Tayrona (ihop med halva Bogotá som var på påskledighet). Efter ett par veckor i värmen är vi nu tillbaka i en regnig storstad, Medellín, och hoppas på bättre väder imorgon. Här kommer lite bilder:


Cartagena


Cartagena


Cartagena


Taganga


Tayrona

Semester!

Efter två månaders arbete har vi äntligen kommit iväg på den efterlängtade semestern som fick börja i Amazonas och Leticia, en liten stad på gränsen till Brasilien och Peru i södra Colombia. Vi hittade ett trevligt hostel en bit utanför centrum och ordnade sedan en fyra dagars tur till olika områden omkring stan. Turen invigdes med "Isla de los micos" (apön) där vi fick en kort rundtur med en varsin banan i handen (apgodis). Vi blev måttligt populära och Cicci fick sin efterlängtade dos av apor för några år framåt...
Därefter fortsatte vi mot "Puerto Nariño" som är ett litet samhälle ca 2 timmars båtfärd längs med Amazonasfloden från Leticia. Här gjorde vi en mindre utflykt till några sjöar längs en biflod där vi också kunde bada (guiden lovade att vi inte skulle bli attackerade av ngt...) och hälsa på en indigenasby (indigenas = ursprungsfolk). På vägen såg vi grå delfiner, vilda apor och en mängd olika fåglar. Dag två var det regndags i regnskogen så vi spenderade förmiddagen på ett litet museum med de vanligaste djuren i floden smidda i trä. Väldigt pedagogiskt och intressant. På eftermiddagen tog vi en promenad genom flera indigenasbyar och på vägen hem i båten fick vi äntligen se rosa delfiner! Inga kort tyvärr då det var lite svårt att fånga dem på bild.
Tredje dagen tog vi oss ut till en indigenasby 9 km utanför Leticia för att få den riktiga regnskogskänslan. Det blev hela paketet med 2 timmars promenad mitt ute i "la selva" + ytterligare 2 timmars kanottur längs med en mindre flod efter lunch. Underbart vackert! På kvällen fick jag som ville se lite extra (Cicci hade redan tagit en nattpromenad på en tidigare resa och ville undvika alla läskiga spindlar) följa med sonen i familjen (12 år gammal) på en nattlig promenad i regnskogen. Vi utrustade oss med en varsin ficklampa och på vägen såg och hörde vi en massa djur bl.a. en stor orm som låg på stigen och skrämdes upp när vi kom (den kastade sig typ 2 meter åt sidan) och skrämde tom den skogsvana 12-åringen och mig... men killen verkade inte vara särskilt upprörd över ormen så jag stannade till och tog ett par bilder innan vi gick vidare. Längs med stigen fanns också växter som lyste i mörkret, men det syntes inte så tydligt eftersom det var stjärnklart och ljusare än vanligt den natten.
Dagen därpå fick vi lära oss att göra "artesania" (hantverk) i form av armband och måla med papper och färger från skogen. Efter lunch lämnade vi byn och åkte vidare till en park där de höll ormar och en jättekajman på 80 år 4.5 m. Jag bestämde mig för att visa bilden jag tagit på ormen från kvällspromenaden för guiden och fick då veta att jag träffat på en så kallad "bushmaster", en av Colombias farligaste ormar och blir lite smått skärrad. Jag och 12-åringen hade visst tur som kom undan...
Med den upplevelsen så avslutade vi vår Amazonastur och åkte hem för en sista natt i Bogotá för att sedan åka vidare till Cartagena där vi nu befinner oss i sol och värme á la Colonial style.

Nästa vecka blir det Santa Marta och dykcert!

 

Vårt hostel i Leticia

 

Hamnen i Leticia

 

No comments

 Puerto Nariño

Samhälle utanför Puerto Nariño. Alla husen har parabol!

Bad i Amazonas

Ett ursprungsfolkssamhälle längs med floden och vår nya kompis Marcelo

Inifrån 'El Capitan's (vår guide) hus

 

Vårt hus

På kanottur

Tucan

På promenad i regnskogen med vår guide 'El Capitan', med munnen konstant full av koka och med macheten i högsta hugg

Närkontakt på nattlig tur

Fältstudie i La Guajíra

Igår kom jag hem efter en vecka i norra Colombia, i regionen La Guajíra. Där tillbringade jag en vecka i regionens huvudstad (som snarare liknade en by) Riohacha, kanske en av de fulaste städerna jag någonsin varit i. Den hade dock värme (ca 30-35 grader!), sol, hav, palmer och långa sandstränder. Då jag var enda turisten i stan fick jag en hel del uppmärksamhet från stadens invånare (majoriteten tror jag!).

Anledningen till att jag var i La Guajíra var för att besöka världens största öppna kolgruva, El Cerrejón (som exporterar kol till bland annat Vattenfall), och för att intervjua folk om gruvans effekter i regionen. Jag pratade bland annat med personer ur ursprungsfolket Wayuu som bor i området och som har påverkats speciellt mycket av gruvan. Med tanke på alla skatter och avgifter som El Cerrejón betalar till regionen borde den vara betydligt rikare än vad den är idag. Mycket av pengarna försvinner dock på grund av korruption vilket gör La Guajíra till ett av de fattigaste områdena i Colombia där fattigdomsnivån ligger på 64% (jämfört med 45% nationellt). Att regionen är fattig märktes av även i Riohacha, där stora delar av staden bara har vatten 3-4 dagar i veckan, och där områdena i stadens utkanter helt saknar elektricitet.

Veckan i La Guajíra innebar inte bara jobb. Camilla kom och besökte mig några dagar, då vi bland annat åkte iväg till byn Camarones utanför Riohacha för att titta på flamingos. Sista dygnet spenderade jag även i den väldigt fina staden Santa Marta, ett par timmar från Riohacha.


Riohacha


Hantverk gjort av Wayuu-kvinnor


El Cerrejón


Camarones


Camarones


Flamingos i Camarones


Mer flamingos


Strand!